idan | ♥ 20 år och mamma ♥

 

Något händer iallafall. Mycket förberedelser tror jag.. Men kanske inte så många dagar eller veckor kvar.. I för sig så på onsdag går jag in i vecka 38 (37+0) Så ifall värkarna startar så är det bara att åka in.. :) På onsdag går jag med en vad dom säger "fullt utvecklad bebis" i magen.

 

Fått många frågor, som t.ex. 

Hur känner jag inför att det är så nära och förlossningen? 

Kan ju säga att det börjar kännas. Jag tål ingen smärta och är väldigt nervös inför detta.. Men det går nog alldeles utmärkt. Får ju tänka att varje värk tar mig närmare det jag längtat efter i nio månader. Min lilla groda, mitt allt, mitt liv. Min räddare i nöden. Jag trodde det skulle gå så förbannat segt. Tyckte det var värre i början, då väntade man ännu mer på att magen skulle synas.. och man vill bara handla allt och fixa och ha sig.. Nu springer tiden förbi. Allt är fixat för min lilla groda. Spjälsängen står på plats med nytvättat i, barnvagnen är klar, kläder är klart! Ja, allt. Tyckte tiden gick så snabbt efter vecka 30. Då räknade man veckor istället för dagarna. Nu går det dock slött igen, men jag gör inte så mycket om dagarna, har mest ont och det är mest jobbigt och tungt nu.. Därför går det nog väldigt segt också..

 

Jag tror bebis vill titta ut tidigare.. H*n är beräknad till 30 april, valborgsmässoafton. Men jag tror stenhårt på att bebis vill komma mellan 20-28 april.. =) Hade ju varit mysigt att ha bebis innan valborg och kanske till och med hemma innan dess så man hade kunnat titta på första brasan tillsammans med detta lilla livet.. =) 

 

Det försto inte jag heller när jag först kom till barnmorskan och hon sa att jag var vecka .. (hmm...) 8 tror jag. Då var det helt plötsligt vecka 8 (7+0) .. Jo, 35+2 = 35 fulla veckor och två dagar. 

 

30 augusti. Fick då reda på att jag var i vecka 7 (6+3) och att bebis var beräknad 22 april. Hade känt av detta ett tag och tänkte att vi skulle gå och kolla. Och mycket riktigt, 16.15 kom hon in och sa "Japp, ni är gravida" Och det första jag tänkte på var "herregud, jag har en bebis, ett liv i min mage" haha. Medans Joel blir alldeles röd och bara kollar på mig med tårar i ögonen. Efter detta så gick vi ut, andades och grät haha. Vet inte riktigt om det var lyckotårar eller bara tårar. Det var iallafall inga negativa tårar. Sen började vi fundera på hur vi skulle prata med våra föräldrar om detta. Efter RUL (rutin ultraljud, den 19 november) så fick vi reda på ett mer beräknat datum, och då hade jag "bak" så skulle egentligen vara vecka 18 (17+6) dagen då ultraljudet gjordes. Men istället så blev jag vecka 18 (17+0) på onsdagen därpå (den 21 november)

 

Ja, precis som oss så blev de väldigt förvånade och självklart så tänkte dom på hur allt skulle gå eftersom vi inte har jobb och liknande.. Så först blev mamma så förvånad så hon kastade ur sig att vi skulle åka och göra abort, men jag och joel hade ju redan tänkt och vi ville ju verkligen detta.. :) Men dom fick oss att tänka på hur jobbigt det kan bli med ekonomi osv, och visst, det kommer inte bli lätt. Men vi har valt detta, kommer kämpa tills jag dör för detta lilla livet. :)