Tänk så ofattbart..
.. Att just Nicolai låg i magen, och sparkade.. Men nu känns det så självklart att det var han och ingen annan! Saknar redan att ha honom i min mage, att alltid ha honom så nära. På 17 dagar har det hänt så mycket.. Han är fortfarande liten och så underbar, men växt har han gjort ändå. Känns så hemskt att det går så snabbt.. Känns som att man inte vill missa något ögonblick alls, för det är på ett ögonblick allt händer...
Min prins, min groda
mitt allt, min räddare
Kommentarer
Trackback
